Idag när jag hämtade Ida på dagis så möttes vi av en väldigt förvirrad dam ute på parkeringen... Hon undrade om hon var på panncentralen, hon skulle dit o hämta nya nycklar till sin lägenhet. Jag förklarade att hon var på dagis, och då blev hon väldigt förtvivlad och visste inte hur hon skulle hitta till panncentralen...
Jag som är världssämst på att förklara vägen för folk erbjöd mig därför att skjutsa dit henne i stället. Och den lilla damen blev så glad!
Hon berättade att hon bott här i 40 år, men blivit lite glömsk på äldre dar.
Väl i bilen fick jag hjälpa henne på med bältet, för hon visste inte hur man skulle sätta fast det.
Hon frågade hur gammal jag var, och började sen att berätta om sina barn, men när hon kom till vilka år de var födda så blev det stopp, hon mindes inte...
När vi kom fram bad hon om ursäkt för att hon var så förvirrad, och tackade för skjutsen, men jag sa att det var så lite så, det är bara kul att kunna hjälpa till, då blev hon alldeles tårögd, stackarn...
Tänk hur det kan bli, tänk att man kanske kommer dit själv en dag...

Ta hand om varandra!!!