Det känns inge roligt att behöva säga det

men jag har verkligen ingen julkänsla alls i år...

Känns som att jag skulle vilja hoppa över julen helt och hållet

bara vara hemma och inte göra nånting alls...

 

 

Annars så tar jag dagarna som de kommer,

mår fortfarande väldigt dåligt över missfallet,

har många tankar och funderingar om vad som gick fel...

Tankarna på nätterna är värst,

när timmarna bara går

och jag ligger vaken och funderar.

 

Blir ju inge klokare alls,

önskar jag fick sova på natten i stället...

 

 

Tänker oxå väldigt mycket på min älskade lillasyster

som i måndags hade varit död i 10 år.

Varför fick inte hon må bra och vilja leva?

Varför valde hon att bli himlens vackraste ängel

och låta oss fundera på varför, varför, varför...

 

 

Tänker oxå på allt annat som händer runt omkring mig,

varför händer vissa saker,

varför händer inte vilka saker...

 

Men såhär måste det väl få vara ett tag,

jag måste få fundera, klura, gråta,

nån dag så blir det bättre...

 

KRAM!

 

 

 

Så har vi varit på det årliga luciafirandet på dagis.

 

Barnen är sååå duktiga,

jag får en tår i ögat varje gång jag hör de sjunga,

tänk vad de jobbat med att lära sig sångerna, hur de ska gå & stå...

 

Och fröknarna ska ha en stor eloge för sitt engagemang,

de gör ett superbra jobb med barnen!

 

 

Efter luciatåget åkte vi hem och värmde oss med kaffe & lussebulle,

sen for vi ner på stan och köpte klart julklapparna.

Det känns skönt att vara klar med dem,

jag tycker alltid att det ligger som en aga över en,

när man ska ut och julhandla...

 

Så ikväll blir det att slå in paketen när barnen lagt sig,

och hoppas på att de inte hittar dem innan julafton!

 

Är så tacksam för att jag har min familj,

älskar er över allt annat på jorden!

 

❤ KRAM ❤

 

Tänk vad tiden går fort...

Snart är det slut på det här året.

 

Kan vara svårare än vad man tror när det är kaos i huvudet på en...

 

 

MEN, jag försöker så gott det går,

och varje dag så försöker jag samla ihop och känna tacksamhet

för allt positivt som finns/är/händer i mitt liv.

 

 

Har inte fått med allt, men jag är lite glömsk för tillfället.

Tappar bort plånbok och telefon ett par gånger om dan,

går ner och ska hänga tvätten fast jag redan gjort det,

går in i köket och ska hämta nåt,

men hinner glömma bort  VAD på vägen...

 

Ja,ja, som sagt så är det för tillfället kaos i min lilla hjärna,

så det får väl vara så ett tag...

 

KRAM!

 

 

 

 

 

 

 

...i år blev inte riktigt som vi tänkt oss...

 

 

Dagen började hyffsat bra, men sen hände det som inte fick hända...

 

Åkte in på akuten i fredags redan, med magsmärtor & blödningar.

Då visade det sig att jag börjat öppna mig,

så jag blev inlagd för observation över natten.

 

På lördagen hade allt gått tillbaks så jag fick åka hem på eftermiddan.

 

Men så blev magsmärtorna värre på söndan igen

så jag åkte in.

 

Blev undersökt och läkaren sa att allt såg bra ut,

men jag skulle bli inlagd för observation och smärtlindring,

eftersom mina smärtor var rätt rejäla.

 

Sen gick allt så fort,

trots Morfin ökade mina magsmärtor hela tiden.

Jag bad om mer morfin men fick inge mer innan dr. tittat på mig.

 

När hon till slut kom och undersökte mig igen så hade jag öppnat mig nästan helt

och blev förberedd på att bäbisen snart skulle komma...

Sen blev jag tungt medicinerad.

 

Så kom han ut, vår lille kille vid 20.30 <3

 

När allt var klart blev allt så tyst, så tomt så stilla...

Vi fick se på honom,

sen fick Thomas och jag en stund tillsammans.

 

Jag blev kvar över natten

och det var en fruktansvärd natt

med hallunicationer och orolig sömn.

 

Så här sitter jag nu,

helt tom, så otroligt ledsen och totalt undrande

om vad som egentligen är meningen med allt som händer...

 

Jag är oerhört tacksam för mina härliga ungar och min underbara man

som låter mig vara ledsen när tårarna kommer.

 

 

Tackar för alla hälsningar, sms, samtal och blommor alla fina vänner!

Var rädd om varandra!

 

KRAM <3