1:a advent...

...i år blev inte riktigt som vi tänkt oss...
 
 
Dagen började hyffsat bra, men sen hände det som inte fick hända...
 
Åkte in på akuten i fredags redan, med magsmärtor & blödningar.
Då visade det sig att jag börjat öppna mig,
så jag blev inlagd för observation över natten.
 
På lördagen hade allt gått tillbaks så jag fick åka hem på eftermiddan.
 
Men så blev magsmärtorna värre på söndan igen
så jag åkte in.
 
Blev undersökt och läkaren sa att allt såg bra ut,
men jag skulle bli inlagd för observation och smärtlindring,
eftersom mina smärtor var rätt rejäla.
 
Sen gick allt så fort,
trots Morfin ökade mina magsmärtor hela tiden.
Jag bad om mer morfin men fick inge mer innan dr. tittat på mig.
 
När hon till slut kom och undersökte mig igen så hade jag öppnat mig nästan helt
och blev förberedd på att bäbisen snart skulle komma...
Sen blev jag tungt medicinerad.
 
Så kom han ut, vår lille kille vid 20.30 <3
 
När allt var klart blev allt så tyst, så tomt så stilla...
Vi fick se på honom,
sen fick Thomas och jag en stund tillsammans.
 
Jag blev kvar över natten
och det var en fruktansvärd natt
med hallunicationer och orolig sömn.
 
Så här sitter jag nu,
helt tom, så otroligt ledsen och totalt undrande
om vad som egentligen är meningen med allt som händer...
 
Jag är oerhört tacksam för mina härliga ungar och min underbara man
som låter mig vara ledsen när tårarna kommer.
 
 
 
Tackar för alla hälsningar, sms, samtal och blommor alla fina vänner!
Var rädd om varandra!
 
KRAM <3
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0