Jag tänker inte skriva om mina sorger o bedrövelser, men jag måste få skriva hur sviken, sårad och kränkt jag känner mig!!! Önskar att jag inget visste!!!

I tisdags började vattengympan. Helt kanon, så skönt att känna sig lite tyngdlös emellanåt... Sen for jag vidare till barnmorskan och lyssnade på Luddes hjärta, 148 slag/min. Jag kallar bäbisen Ludde tills jag övertygats om att det inte är en liten kille som bor i min kropp!!! :-)

I onsdags for Ida o jag ut till Jenny o stefan, o lille Tristan. Vi satt o fikade o surrade på ett tag, sen for vi vidare till mamsen o käkade lunch med henne. Sen fick jag sooova en stund! Tack älskade mamma, vad skulle jag göra utan dig??? Ida fortsätter att äta välling på nätterna, men jag fick nu veta att det är jag som måste bestämma mig för att sluta ge henne flaskan, till slut vänjer hon sig... Jag får väl ta ett par nätter med skrik, jag är ju ändå vaken...

Igår var vi o hälsade på Lotta o Bon. De är alltid lika glada o trevliga som vanligt. Jag började tyvärr att må väldigt konstigt, så vi for hem. Hemma däckade både Ida o jag, o sov till Thomas kom hem... Mådde väl något bättre när jag vaknade. På kvällen kom Thomas moster o hennes man på besök. Trevligt när man inte träffar dem så ofta.

Funderar på en sak bara... Ligger det nån sanning i att människor med dåligt självförtroende sårar andra människor medvetet / omedvetet för att må bättre själva??? Det varkar så tycker jag...

Nu ska vi bege oss ut i elljusspåret ett varv innan det blir fredags-handling!

*KRAAAM*